Jag, du; vi tänker. Tankar om omöjliga ting, aktiviteter som inte blev vad de borde; relationer, och annat. Vi glömmer, lämnar; går vidare. Det är så det ser ut.
Det kan vara svårt, allt som inte slutförs korrekt. Svårt att förstå när försöken inte finns, och det enda man ser är sina egna tafatta tankemönster. Att förvalta en känsla som inte får lov att existera längre kräver mod. Att veta om att den som borde inte försöker, och ändå önska att få höra det ouppnåeliga som kännetecknas av att man betyder någonting är tveklöst ingenting annat än lidande.
För att kunna förstå, få insikt; behövs perspektiv. Det tar tid. Ge det tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din tanke.