"Känslor är inte bestående, utan övergående fenomen".

Kanske försöker ni göra er själva mindre viktiga för att slippa känna det som ni vet inte är något annat än livet självt. Människor kan känna precis de känslorna de vill. Det är fullkomligt acceptabelt att vara lycklig, likväl som det är okej att inte vara det; alltid .Ägandet till ens tankar besitter enbart en själv och därmed kan man själv eliminera dem. Om det nu är det man vill göra.
De orealistiska tankarna som ni ,om ni tänker efter vet om; inte stämmer. Tillåt inte de tankarna stanna kvar särskilt länge och frodas inuti er, de blir då ännu mer svårt övertalade och omöjliga att bli av med. De klistar sig fast inuti era själar som små inre meddelande. De kommer bli så pass starka att ni inte kan göra annat än att hålla med om det som sägs.
När ni  tänker en orealistisk tanke; lyssna på det som sägs, acceptera det; och lämna det sedan därhän.
Om det inte fungerar. Försök då bena ut vad det egentligen är som sägs inuti. Försök att vara så precis som ni bara kan, specificera tonfallet och röst läget. Fundera sedan på om det som sägs stämmer.

Om ni kommer fram till att det stämmer. Fundera då ut vart någonstans ni lärt er detta. Kanske är det då senare möjligt att eliminera den tanken helt. Om inte, kanske det går att justera ordvalen så att de bli mer positiva. Prova justera tonfallet eller röst läget. Prova, prova; prova.

Fundera på när ni var lyckliga senast. Hur det kändes. Tänk på att ni är precis samma personer fortfarande. Ni kan må så igen. Det ni var då, är fortfarande era egenskaper. Sätter och tankarna ni tänkte är också era. Ni är inte bara det ni känner. Ni är mycket mer än så. Även om ni har en känsla av att ha fastnat,och det känns som om ni är begränsade. Även om ni inget hellre vill än att springa bort, för att ni vill vara någonting annat än det ni tänker om er själva. Så fortsätt försöka.
Ni väljer själva om ni ska vara ett offer  för era tankar, eller om ni ska försöka leva så som ni vill göra; innerst inne.