onsdag 20 februari 2013

Den du är.

Du visste inte vem du var, vart du skulle; vad som var meningen med allting.
Men, då du trodde så pass mycket att det du kände blev en sanning. Då du trodde att någon var så mycket mer. Förstå att de i själva verket inte var mer än sig själva. Ångra inte. Bara gör, annorlunda. Det är inte rätt att önska ett annat utfall än det som utvecklades. För utan det tillfället. Så hade du inte blivit den du är.

fredag 1 februari 2013

Förståelse.

Det du säger, som inte går; det omöjliga
Är oftast det allra mest självklara, det du borde; det möjliga
Trots att du själv inte förstår, ännu.


Vi fullkomligt avgudar bilden som finns i vårt minne och ingen vill på riktigt ännu släppa taget om den du var. Någon yttrar en mening som är fullkomligt sann, men som ingen vill ta till sig. Motståndet får någon annan att eftersträva det som du en gång var.
Det är förståeligt. Vissa skulle säga att det var klassiskt. De flesta orkar inte bry sig. Andra försöker men har inte möjligheten eller kapaciteten. Det är för mycket att begära att någon ska orka stå bredvid. Särskilt i de tillfällena då förnuftet är det enda som saknas. I de situationer då det enda rimliga att göra är att gå.

Det är svårt att föreställa sig hur andras liv ter sig. Trots löften om att inte försöka förändra faller de flesta tillbaka. Det blir dock oftast samma resultat, besvikelse över att den de trodde skulle kommit till insikt fortfarande är på samma plats i livet. Att försöka förstå kan göra ont. Men det är förmodligen ett nödvändigt ont.

För om vi slutade försöka förstå skulle det innebära att vi gav upp.