Det är någonting speciellt över att öppna upp en helt ny bloggsida. Och tänka att nu. Denna gång. Nu stannar jag. Här ska jag låta mina ord bli till meningar som förevigas. Ända tills man tröttnar. Och åter igen börjar om. På en ny adress.
Det är min vision att skriva varje dag. I praktiken blir det inte alltid så. Att skriva på en roman tar tid. År. Försvunnen tid som på något vis stannar kvar på pappret någonstans. Såvida man inte eldar upp sitt alster eller kastar det i sopnedkastet vill säga. Det är ett jätteprojekt. Allt man skriver har en innebörd.
När jag började skriva skrev jag mest då inspirationen föll på. Hade inte en tanke på vilket maffigt projekt som ligger bakom varenda boksida.
Man kan likna det vid att bygga ett hus. Har man inte en tillräckligt bra grund fallerar allting till slut. Det värsta är bara att man inte vet exakt när. Det gäller alltså att vara noggrann. Något som inte alltid är så lätt då man blir överenergisk och vill bli klar. Men jag ska försöka. Kanske publiceras det något utdrag från boken här. Vi får se helt enkelt hur pass självkritisk jag är. Tills dess får det helt enkelt vara en plats för inspiration för mitt fortsatta skrivande. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din tanke.