På tal om inspiration. Att bara titta ut och beskriva det som finns utanför kan vara fullt gångbart ibland. Sättet man väljer att beskriva omgivningen är ytterst intressant. Även om man inte skriver rakt ut vad karaktären känner, kan det anas, och det byggs upp en stämning; en känsla som genomsyrar alla ord som skrivs. Det är en balansgång. Men en fantastisk sådan. För att gå vidare från miljön behöver man acceptera att miljön ständigt kommer vara där ändå. Det betyder inte att den glöms bort. Den finns för evigt kvar. Ibland bara mer eller mindre gömd bakom snirkliga ord och till ytan onödiga beskrivningar. Det som finns i undertexten är det man vill åt.
Prova att försöka se världen som om den vore ny och magnifik varje gång ni öppnar era ögonlock och låter ögonen vila på miljön runtomkring. Alla människor. All natur. Allting. Tänk om det faktiskt kan vara så vackert som det förefaller att vara stundoms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din tanke.